Nyfiken i en strut

Var går gränsen mellan att bara vara trevlig och flirt?

Ibland är det faktiskt svårt att veta. Jag vet att jag ofta kan uppfattas som flirtig och ibland är den uppfattningen i för sig rätt, men andra gånger inte alls. Tror att det är min busiga humor som bidrar till det.

Nu tänker jag faktiskt på en person när jag skriver det här. Jag vill veta vad han tänker, hur han tänker. Vet inte ens varför. Av ren nyfikenhet tror jag. Jag ÄR nyfiken av mig. Det är ingen jag känner, men möter ofta i vardagen.
Jag vet inte om han är så mot alla eller bara mig. Nyfikenheten har tagit över. Har bara inte så bra koll på killar, hur de funkar. Har inte tänkt så mycket på sånt förut, har inte direkt levt singelliv förut.

Så här är det när vi möts; han ser mig rakt i ögonen, intensiv lekfull blick, han ler alltid, jättetrevlig, jag har fått extra förmåner, pratsam, frågar saker, nyfiken på mina barn, minns saker... till och med frågat efter mig när jag inte varit med. Hmm. Han träffar mycket folk dagligen, kan han ha så bra koll på alla? Eller är jag speciell?
Jag vet inte. Av nån konstig anledning är jag nyfiken. Kanske för nyfikenhetens skull, så jag har nåt att grubbla över? Eller om det är så att han faktiskt är lite flirtig... varför? Det är en viss åldersskillnad, inte så att det är äckligt, men märkbart. Han är yngre med besked. Det som får mig att undra. Vad skulle han i så fall se som lockande? Vill bra gärna veta. Men kan ju inte fråga direkt.

Eller så är han bara trevlig.